Tillväxt i vår tid
"Det finns inte el till alla elbilar."
"Vind och sol räcker inte till."
"Om vi slutar resa så dör ekonomin."
Små meningar jag hör i vardagen som visar hur djupt vår livsstil är kopplad med vem vi är idag på 20 hundratalet.
Min dotter Olivia föddes 2001 mitt under pågående dotcomkraschen. Jag var pappaledig en dag. Jag var tvungen att ta ett jobb utomlands
utan ledighet istället för arbetslöshet. Inga kompisar var lediga. Mitt avtal innehöll ingen föräldraledighet. Och i mitt nya kontor förstod ingen varför jag ens skulle vilja vara pappaledig.
Elvira föddes 2004. Jag var redo. Hela samhället var redo. Min chef frågade när jag skulle gå. Inte om. Många av mina vänner var pappalediga. Andra ville men vågade inte. Mammorna var otroligt uppmuntrande. Jag plöjde inte
vägen på något sätt. Det hade andra gjort. Detta arbete gav mig möjligheten ändra och ta en helt ny rutt som samhället nu såg som positivt. Pappaledighet var plötsligt det enkla valet.
Förändringstakten har fortsatt. Idag är det naturligt att vara pappaledig personligt. Det är till och med lite negativt att försumma sitt barn.
Förändring. På bara några år upplevde jag hur min egen och samhällets uppfattning förändrades och hur detta ledde till nya beteenden. Lagstiftning, finansiell modell, utbildning öppnade dörren. Det krävde mod och förändring för att gå igenom. Är det denna resa vi måste göra gällande våra konsumtionsvanor?
- Vad gör ni vinter?
- Vi flyger till Thailand.
- Berätta
- Vi har klimatkompenserat flygresan och på plats så jobbar vi en dag på en lokal skola.
- ...
Lite preto men ni förstår. Medvetet resande är den enda framtiden tills et kommer flygplan som inte släpper ut en massa avgaser.
Att konsumera helt urskillningslöst likställs med att röka inne på ett dagis. Inte acceptabelt på ett sätt som får de runt omkringv att reagera.