Corona - backspegel
Vi landade på Arlande den 29e februari efter en veckas semester i Dolomiterna, nordöstra Italien. Flighten från Munchen var full med återvändande Stockholmare. Kunde höra att Coronaviruset var ett vanligt samtalsämne. Många tvättade händerna med alcogel istället för att leka med mobilen.
Vilket välkomnande vi skulle få på Arlanda? Flighterna som kommer den 29e måste ju vara när Corona kommer till Stockholm. Vid baggageutlämningen så var det organiserat kaos med undertoner av desperation, Oron för Corona ersattes med oron om vilket baggageband skidorna skulle komma in på.
Nu har det gått två veckor sedan hemkomsten och det är inte samma Sverige vi landade i. Flighter ställs in, gränser stängs och antalet mittade fortsätter att öka. Myndigheterna var inte förberedda för vad som skulle komma. Jag som satt på flygplanet var orolig. Flera vänner som reste tillbaka var oroliga.
Överreagerade vi? Var myndigheterna oförberedda?
Jag hade varit helt ok med ett samtal från flygbolaget eller från folkhälsovården.
- Var har ni varit?
- Vilka åtgärder har ni tagit?
- Hur mår alla?
Dessa frågor hade kunnat tolkas som ett oacceptabelt intrång i våra privatliv. Men utvecklingen går åt ett håll där våra friheter kommer att inskränkas mycket mer innan det blir bättre.
Vad händer om smittan inte avtar? Det kan öppna upp för politiker som är "reda att till hårda tag" som behövs för att få bukt på detta. Rädslan finns. Onda krafter finns. När de två blir vänner, ligger vi illa till.
De goda krafterna har en svår uppgift framför sig. De bör ta mandat att göra vad som krävs utan att kränka eller tysta ner. Gör de inte det så kommer någon annan säga att de kan som inte är lika noga med vem de kränker och vem de tystar ner.
